Känslan av att ha autism men inte få hjälp

[Pink Kygeno]

Jag vaknade inte upp en dag och tänkte “jag har autism”. De tankarna kom när jag tittade på en Youtube kanal med en tjej som beskrev sitt mående, sitt liv och hur hon har haft det, och jag kände direkt igen mig. Efter det började jag söka lite på autism, och det som kallas “högfungerande autism”, som jag nyligen läst går under autism spektrumet som enbart autism.

Ju mer jag har läst så växer min igenkänningsfaktor. Det som slår mig mest är att jag har svårare med socialt samspel än jag tidigare trott, och alla år av trötthet egentligen är en autistisk utbrändhet jag råkar på gång på gång utan att jag vetat varför. Får aldrig tillräckligt med tid att återhämta mig, och när jag väl får det så engagerar jag mig i det som intresserar mig mest. Glömmer äta, dricka vatten eller sköta andra saker. Måste påminna mig själv… känslan av att inte passa in har alltid funnits där. Har inga vänner i verkliga livet, bara online, och jag har tampats med utbrändhet sen 2016 utan att känna att det någonsin vänder. Livet har alltid gått på “repeat” där samma utfall har varit brist i arbetsförmåga, sjukskrivningar och depressioner. Har aldrig känt att jag kan passa in eller räcka till, och alla krav som satts upp har kvävt mig.

En dag jag mår bra så har jag tid att teckna eller ägna mig åt special intressen. Jag sover så länge jag kan, helst 23-07 eller 08. Dricker mitt morgonkaffe eller te och hälsar i servern jag är moderator på. Sen anpassar jag dagen efter min energi: orkar jag diska, städa eller ens gå ut och handla. Många dagar är det oerhört svårt att ta tag i. Har en kalender jag fyller i allt jag måste minnas eller komma ihåg, alla symptom så jag har koll på hur jag mår, för alla dagar vet jag inte. Ställer nån frågan: hur mår du idag? Så kan eller vill jag inte svara, för jag vet inte.

Står i kö för utredning som kommer ta nästan ett år, och jag känner att jag behöver landa och känna att jag förstår mig själv, och att detta kan vara anledningen.

Har någon annan upptäckt eller blivit diagnostiserad autism efter 30? och hur upplevde du det?

[Pink Vyhide]

Jag fick min diagnos vid 42-års ålder. De senaste åren har jag läst en hel del i media om att man upptäckt att kvinnor/flickor är underdiagnosticerade för autism, troligtvis därför att den sociala kultur vi föds in i ställer mycket högre krav på socialt samspel och kommunikation, så att vi tvingas att lära oss att agera “tillräckligt bra” socialt för att vår autism inte ska märkas utåt. Min diagnos var en stor lättnad. Hittills har all min energi gått åt till att med stor ansträngning och hög grad av utmattning klara jobbet, men jag har inte orkat med något som helst socialt liv utöver det. Jag är så rädd för att bli helt ensam och utan någon som kan stötta mig i en nödsituation när väl min gamla pappa dör. Han är min enda släkting, och min sociala energi har inte räckt för att skaffa vänner utöver detta. Diagnosen var en lättnad eftersom jag tidigare känt en sån oerhörd skam över hur lite jag klarar av och vilket förkrympt liv jag har. Jag har nu själv valt att gå ner i arbetstid för att försöka göra viktiga saker som att bryta min ensamhet, men det är ju väldigt dyrt, har inget höglöneyrke. Jag står i kö på min Vårdcentral för att eventuellt få ett intyg för sjukersättning, men jag vet inte hur jag ska göra om jag inte får det.

[Red Hiveku]

Hej!

Jag har påbörjat en utredning för adhd+autism. Valde att söka mig till privat då vården inte vill ge mig hjälp då jag “fungerat för bra” i mitt liv. Efter första bedömningsmötet så såg han tydliga tecken på både adhd och autism. Han var lite chokad att psykiatrin inte märkt detta trots att 3 psykologer, 1 arbetsterapeut flaggat för just det!

Jag gick in i väggen april-22 och hamna på psyket 1 vecka. Sa upp mig från mitt jobb jag älskade men som gjorde mig sjuk! Jag är mamma till 4 underbara barn och har enorma kontrollbehov samt rutinbunden till tusen. När det här hände var min minsta inte ens 1 år. Har sedan en 7 åring, 11 åring och 13 åring på det. 11 åringen har adhd och jag misstänker även autism.

Skulle kunna skriva en bok om mig själv haha! Jag tycker att det låter som du kan ha autism, mycket av det du upplever har jag också svårigheter med. Tröttheten, reglering av hur man mår, energibrist, saknaden av vänner (har inga kvar jag heller) och det sociala samspelet är ju kriterier för autism. Jag hittade en artikel som fick upp mina ögon!

Länkar den till dig, vill du ha någon att prata med så finns jag. Varma kramar

 

https://www.autismforum.se/om-autism/diagnoskriterier-0/aspie-kriterierna/

 

[Indigo Vukaje]

Hej pink kygeno.

Hur gick det för dig, fick du din utredning och hur ser din situation ut nu? Känner igen mig så mycket i det du skriver.

Jag väntar också på utredning för autism nu efter att allt på basutredning pekade på det och jag fick upp ett ljus då min bror diagnotiserades med autism förra året. Vi är nästan kopior. Tyvärr så sa dem även till mig att det kan ta upp till ett år. Helt sinnessjukt va långt tid.  Känner bara att jag behöver hjälp nu och att kunna få ett fungerande liv. Känner mig sorgsen och väldigt ensam i detta.

Hoppas innerligt att allt gått bra för dig.